Jag hatar att prata om när jag var liten. Eller jag hatar att lyssna på när mamma pratar om mig när jag var liten. Ingen tycker om det. Ingen, verkligen ingen. Och det är ju för jävligt. Jag inser att en femtioårig full kvinna inte kan komma på så många intressanta samtalsämnen, men jag vill inte lyssna på någonting som hände för femton år sedan i en lägenhet hos Birgit och Gunnar som jag ändå har en jävla aning om vilka de är och de bor ju blablablavägen arton, osv... Jag förstår inte.Uttråkad. Undrar vilka jag kommer umgås med ikväll. Vad jag kommer behöva lyssna på, vad som händer, vilka som på allvar bryr sig och vilka som ännu en gång kommer att spela över och säga hur mycket de saknat mig och hur mycket de bryr sig. Jag orkar inte med det heller. Men jag ska ta mig igenom det, jag måste ju umgås med människor.

Lyssnar på Pink Floyd så tyst jag kan, eftersom folket håller sig kvar. Fasar inför den tid jag ska gå ut, till Moses, i all snö och i all plåga. Det tycker jag inte om alls. Att vara ute i snöblask är inte min grej.Det är något töntigt lokalband som ska spela på Moses idag, det gillar jag inte heller. Jag gillar inte så mycket alls idag. Förmodligen för att jag pratat med så många människor på så kort tid för att sedan gå till att bara prata med folk jag inte vill umgås med. Fast dem pratar jag knappt med ändå.Så förbannad på en hel del saker. Människor och ting. Eller mig själv? Nej jag är inte förbannad på mig själv, jag är bäst av dem alla.Kim: "Vafan det låter som en hund som dricker, är det du som skriver Tina eller???" Japp. Snart vill jag inte vara vaken mer, jag kunde lika gärna sovit igenom hela den här dagen, hittills har den inte gjort någonting för mitt vidare liv alls, och jag vill inte. Jag är anti-allt, och jag är på ett överandligt plan som bara gjort mig till bättre än alla andra, igen.Det må verka positivt för min del, men så är det inte. Om man känner sig överlägsen måste väl alla andra vara underlägsna, eller hur? Och vem fan vill umgås med människor som är tråkiga, jobbiga, ivägen och arga. Och om jag irriterar mig på hela världen, ska de stå ut med mig, jag som ogillar varenda levande organism bara för att jag tror att jag kan? Så meningslös dag.

Nej, nu firar Kim, hans fästmö och hennes plåga till son min födelsedag hemma hos oss. Det är verkligen för jävligt, även om jag fick typ ett par skissblock och pennor (och ett överfallslarm) för nu sitter de - och vad gör de? De ser på STEFAN OCH KRISTER!!!Hur kan de? Hela familjen, alla förutom jag njuter av denna tragiska buskishumor och jag får huvudvärk.Vaknade klockan tre idag, haft en ganska bra födelsedag för övrigt. Men det har ju funnits bättre.Jag är arg nu, och inte alls glad.